Hej allihop!
När borren äntligen går igenom plomben är det som om någon dragit ur en propp till en damm full av mänskligt lidande, nämligen mitt eget. Hela våren har varit mer eller mindre präglad av trötthet, smärta och infektioner.
Det började i Januari, då jag bet sönder en tand längst bak. Det gjorde ont, och lagningen drog ut på tiden. Inget läge för att träna hårt alltså, men det var ju gott om tid kvar. Så blev tanden äntligen lagad i slutet av Januari, men det blev inte bra. Hyperkänslighet för varmt och kallt är ingen höjdare, och lägg till molande värk då och då. Nåja, man är väl van vid att bita ihop, och träna kan man ju göra senare på våren, det är långt till Hallandsloppet.
Ganska exakt en månad efter tandlagningen kom en svår bihåleinflammation på samma sida som tanden. Svår betydde att jag gick omkring och vrålade och viftade med armarna hemma, trots att jag doserade fullt på smärtstillande. Läkaren misstänkte att tanden gett bihåleinflammation, tandläkaren trodde tvärtom. En liten antibiotikakur, och sedan skulle jag tillbaka för att få den nya plomben borttagen och genomgången.
Det tog fem fruktansvärda dygn på penicillin innan smärtorna lade sig, och sedan kom en två-veckors sejour med magsjuka i familjen. Efter den pärsen fick jag två helt onödiga inkassoärenden på halsen på grund av att jag inte hängt med med konsultföreningens räkningar. Så jag använde en vecka för att komma ikapp där. Det gjorde inget, träna skulle man ju hinna med senare på våren.
Så börjar ombygganden av min Wavey, och samtidigt med den börjar både tanden och bihålan göra sig påminda igen. Visst ja! Jag skulle ju ha gått till tandläkaren igen! Nåja, jag bestämmer mig för att beställa tid på Måndag. Helgen blir så fasansfull som det bara går, med störd sömn och nära överdosering av olika smärtstillande. På Söndag eftermiddag mår jag bättre, men ringer i alla fall Akuttandvården. De tycker att jag skall avvakta och låta min tandläkare ta hand om det hela, det är ju bara en dag kvar. På morgonen är det fullt ställ igen, men min tandläkare ger mig en tid på Tisdag eftermiddag (imorgon/idag) och ringer in recept på Treo Comp till Apoteket. På eftermiddagen räcker inte Treo Comp till längre, och jag får störta mig hemifrån i bil med barnen, lämna över dem och bilen till min sambo på hennes jobb och vackla till Akuttandvårdskliniken. Efter två minuters undersökning konstaterar tandläkaren att tanden är död och rutten, och att plomben har tvingat allting upp i käken och bihålan. En stor fördel med detta är dock att jag slipper ta bedövning. Aldrig har så mycket borrats så snabbt och smärtfritt i min mun. När jag börjar skölja är all smärta borta. Två och en halv månads plåga bara försvinner.
Nu sitter jag här med en provisorisk lagning. Imorgon vidtar rotfyllning. Varför skriver jag då det här massiva självömket på HPV-listan? Jo, min självkänsla kommer annars att smärta än värre än tand och bihåla på kommande tävlingar. Jag har skrutit om SPD-skor och lättad Wavey, gått med i Tävlingskommitté och arrangerat deltagande i utländska HPV-arrangemang. Vad händer? Ni kommer att mötas av ett otränat fläskberg med obefintliga möjligheter att cykla fort.
Lid litegrann med mig, snälla?
Med vänlig hälsning, Peter Markusson
----------------------------- Ekokompaniet Rådgivning - Bildelning - Miljö (Advice - Carsharing - Environment)
Hemsida/Homepage: http://www.bildelning.nu/
Tel: +46 (0)31 775 26 36
Postadress/Mail: Svalebogatan 16 414 75 Göteborg
Besöksadress/Visitors: Corps de Logiet, vån. 2 Klippan 6, Göteborg