010817
Järnvägar banar väg för cyklist
Av Staffan Skott
Bilfria leder är en evig cyklistdröm. Asfaltering av banvallarna efter nedlagda järnvägar blir en allt vanligare lösning världen över.
Handlar det om ren lyxcykling eller en samhällsnyttig investering? "Nyttig investering", säger man i föregångsområden som USA, Storbritannien, Spanien och Ulricehamns kommun.
- Man måste ha stora visioner! inpräntade David Burell från USA i en samling svenskt cykelfolk vid en konferens i Ulricehamn på torsdagen.
På de femton år som gått sedan han grundade Rail to Trails Conservancy har han utverkat politiskt stöd och federala pengar till vad som med tiden ska bli ett sammanhängande nät av cykelleder över hela USA.
En som gripits av tanken på "bilfria leder för rekreationscykling och arbetspendling" är den gamle miljövårdsräven Per Kågeson. I tre områden i Sydsverige har han räknat fram att man för 750-800 miljoner kan länka samman övergivna järnvägsavsnitt till sammanhängande leder. En bilfri väg från Göteborg till Skåne ligger inom det möjligas gränser. Med en tioårsplan kan man få en bilfri led från Ystad till Ängelholm.
Ulricehamn har redan asfalterat fyrtiofem kilometer av vad som till slut ska kunna bli ett nät med möjlighet att cykla bilfritt från Jönköping till Västkusten. Därmed leder man utvecklingen i Sverige. Jan-Åke Hugo Claesson leder "trafiksamordningen" och har samlat på sig erfarenheter som de många cykelkunniga i publiken påtagligt uppskattade.
- Det är asfalt som gäller, kommenterade han försöken från många kommuner att låta snålheten bedra visheten.
I det tätbebyggda England finansieras cykellederna med generösa lotterimedel. Förvandlingen av banvallar till cykelleder i USA bekostas med riktade delar av bensinskatten.
I Ulricehamn konstaterar man att bra cykelleder är en turistattraktion som drar pengar till trakten, något som man redan vet i USA. Och jodå, de deltagare som kom i tillräckligt god tid kom ut och provcyklade den asfalterade härligheten i den gamla knallebygden.