Bruno har en bra poäng i att de allmänna vägarna förvandlas till bilvägar dit övriga trafikanter inte välkomnas. Förutom cyklister är det folk som ska till och från bussar, traktorer, ryttare, fotgängare med flera trafikanter som är oönskade.
Jag har allt oftare gett mig ut med cykel på vägarna utanför stan, och Utekartan har då varit till stor hjälp. Där syns nämligen vägarnas bredd, och jag har märkt att vägar smalare än sju meter är betydligt trevligare till cykling än andra vägar. Bilisterna kör inte så fort och det är ett bättre samarbetsklimat. Sjumetersvägarna är ofta 70-vägar medan på de bredare gäller 90.
I teorin ger bredare vägar större marginaler och bättre säkerhet. Men jag vill påstå att i verkligheten tas marginalerna ut av att bilisterna kör fortare.
Det har blivit ganska vanligt med avsmalnade vägar i anslutning till övergångställen eller genom bostadsområden, för att sänka farten och bättra på samarbetet mellan bilister och andra trafikanter.
Är detta något som borde appliceras i större skala? Det kanske inte bara är vajervägar som hämmar cyklingen, utan även breda vägar rent allmänt? Särskilt landsvägar i närheten av motorvägar och motortrafikleder skulle kunna bli vänligare av att smalnas av. -- Oil is for sissies