Hej på oss
Thomas Jansson kom med ett fräscht inlägg om HPV Sverige och hur skall vi ha det i framtiden och nu hoppas jag debatten kommer igång. Den har funnits tidigare men vi fastnade för pappersvarianten då i alla fall, nu är det nya tider och gamla ideer är kanske bara gamla ideer ???
Det här med "nya namn på listan" var mer att ge intresserade en puff att gå med. Många verkar nog så intresserade men sedan händer inget mer. Ca 50% av de som på något sätt hör av sig har valt att gå med, vad de övriga gör vet jag inte. Sitter på kammaren, nöjer sig med internet, har andra intressen mm ? Vad jag vet har ingen varit utestängd för att han/ hon inte varit medlem i de lokala träffar som arrangeras.
Jag skall ärligt erkänna att jag är nog konservativ i det hela med tidningen och vill ha något på papper att läsa, e-post mm blir inte läst på samma sätt det är mer slit och släng (åtminstone för mig).
Det blev problem i somras/ höst med medlemsutskick pga att jag var på resande fot delar av våren, 9 veckor semester som kompensation för ingen alls i fjol följt av resande i jobbet nu i höst.
Även en elektronisk tidning kostar, vi har tur nu och kan få det via medlemmar gratis. Faktum är dock att trots påstötningar har vi fortfarande inte e-postadress till alla. Alla har inte heller dator hemma, är det 50% eller vad är sista statistiken ?(avser officell hemdatoranvändning). Flertalet andra HPV Föreningar har valt lösningen en tidning och sedan finns mer att hämta på en hemsida om man vill, på samma sätt har vi det.
Eftersom det är jag som till stora delar skriver innehållet och jag har andra intressen i livet än sitta framför datorn brukar det vara så att en månad innan planerad publicering så börjar frenetiskt skrivande som ofta drar ut på tiden, beror på hur mycket jag reser. Därimellan så finns det annat roligt att göra. Nättidning kräver fler som medverkar och framför allt att alla har tillgång till internet/ e-post. Hur når man de som inte har ?. Var/ hur marknadsför vi vår hemsida ?. Det är miljontals websidor i farten och vi riskerar försvinna i mängden. Det är som när jag var inne på att importera/ sälja liggcyklar för många år sedan. Bästa sättet att nå svenska intresserade skulle vara att annonsera i utländsk cykelpress. Gensvaret när det varit något i svenska cykelorganisationernas tidningar är magert.
Precis som gissat är portot en stor kostnad följt av tryckning och vidare ???
Jan-Inge har scannat in äldre nummer och de fanns tror jag på hemsidan, problemet är att jag ofta knyckt från utländska tidningar och då blir det värre att scanna in. Har fleralet nummer vad jag skrivet på datorn men mycket saknar intresse idag om man nu inte är historieintresserad.
De som var medlemmar nu i våras fick en adresslista och sedan är det som jag skrev upp till lokala eldsjälar att ordna träffar. De som betalat i sommar/ höst får förhoppningsvis vårens medlemslista med höstnumret. Eftersom det är personuppgifter lämnas den inte ut till de som inte betalat, vill någon ha brådskande och har betalat kan hon/ han kontakta mig direkt.
Många år tillbaka skickade jag ut information till universiteten, och designutbildningarna samt teknologföreningarna som fanns då. Intresset/ gensvaret var dock 0, zero, nada etc. Vet inte om jag var före min tid eller vad. Det vore trevligt om universiteten kunde tävla sig emellan eller på annat sätt aktiverade studenterna. Som det är nu är det bara enskilda studenter som hör av sig.
Tråkig, konservativ Mats