Tack för ett fint arrangemang Tero, Angela och Johan. Ni som inte var med kan läsa lite här http://www.parnes.com/hpvsblog/archives/001008.html#more Sverker kommer nog snart med bilderna också.
Vi ses
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
Någon annan som är lite seg i benen?
Vill också passa på att tacka Angela, Johan och Tero för ett mycket fint arrangemang! Nästa gång ska jag inte komma sist...
Hur gick det för dig Peter? När var du hemma?
8-)
Christian Fasth 0709-380 600 christian@skivlagret.se
-----Ursprungligt meddelande----- Från: hpvs-bounces@lists.lysator.liu.se [mailto:hpvs-bounces@lists.lysator.liu.se] För Jan-Inge Ljungberg Skickat: den 28 augusti 2005 22:46 Till: hpvs@lists.lysator.liu.se; hpv_syd@yahoogroups.com Ämne: [hpvs] Flyingeträffen
Tack för ett fint arrangemang Tero, Angela och Johan. Ni som inte var med kan läsa lite här http://www.parnes.com/hpvsblog/archives/001008.html#more Sverker kommer nog snart med bilderna också.
Vi ses
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
_______________________________________________ HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Hej, Christian och allihop,
Passar också på att tacka arrangörerna, det var jättetrevligt!
Vidare får jag tacka Christian och Jan-Inge för släpandet av min väska, samt Sverker som lyckades få fast väskan på Jan-Inges Dalli.
Jag och Sverker letade efter Swebus, men den sista bussen hade redan gått. Med tåget skulle jag anlända nästan halv fyra hemmavid. Då gav jag upp, och lät min sambo leta rätt på ett bra vandrarhem istället. Kom hem kvart i elva på förmiddagen...
2005-08-29 kl. 11.49 skrev Christian Fasth:
Någon annan som är lite seg i benen?
Vill också passa på att tacka Angela, Johan och Tero för ett mycket fint arrangemang! Nästa gång ska jag inte komma sist...
Hur gick det för dig Peter? När var du hemma?
8-)
Christian Fasth 0709-380 600 christian@skivlagret.se
-----Ursprungligt meddelande----- Från: hpvs-bounces@lists.lysator.liu.se [mailto:hpvs-bounces@lists.lysator.liu.se] För Jan-Inge Ljungberg Skickat: den 28 augusti 2005 22:46 Till: hpvs@lists.lysator.liu.se; hpv_syd@yahoogroups.com Ämne: [hpvs] Flyingeträffen
Tack för ett fint arrangemang Tero, Angela och Johan. Ni som inte var med kan läsa lite här http://www.parnes.com/hpvsblog/archives/001008.html#more Sverker kommer nog snart med bilderna också.
Vi ses
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
Med vänlig hälsning, Peter Markusson, HPV Väst
HPV-Sveriges hemsidor: http://www.liggister.org/
Tel. 031-12 71 64 Mob. 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Liggcyklar och andra fordon på ren muskelkraft hpvs@lists.lysator.liu.se på Måndag, Augusti 29, 2005 vid 11:49 fm skrev:
Någon annan som är lite seg i benen? Nej men huvudet. Jag glömde gå och
lägga mig när jag fick Sverkers fina bilder så jag la ut dem på bloggen istället. Hade lite svårt att varva ner efter den långa turen hem. Var inte ledsen Christian att du är seg i benen en Alleweder kräver rätt så lång tillvänjning jag tyckte du gjorde mycket bra ifrån dig i går.
Vill också passa på att tacka Angela, Johan och Tero för ett mycket fint arrangemang! Nästa gång ska jag inte komma sist...
Du får kanske ta Zoxyn istället, Allewedern är ingen sprintare.
Hur gick det för dig Peter? När var du hemma? Ja vilken uppoffring!
Hoppas du tyckte det var värt det Peter? När jag kom hem så hade vårt kylskåp pajjat och jag som tänkte äta fick vare sig kvällsmat eller frukost! Har nu på lunchen varit på vår fina italienska restaurang (Di Penco) och ätit ikapp med råge!
8-)
Christian Fasth
Vi ses på söndag igen!
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
Var inte ledsen Christian att du är seg i benen en Alleweder kräver
rätt så
lång tillvänjning jag tyckte du gjorde mycket bra ifrån dig i går.
Det gick bra i början (läs till Flyinge) men på slutet var det tungt. Är glad att vi inte tog samma väg tillbaka utan via Södra Sandby. Hade nog inte fixat de (uppförs)backarna. Sista biten in mot Lund var riktigt skön. Bodde som liten i Lund och den grusvägen (gammal järnväg) har jag cyklat många gånger. Just då kändes det som jag skulle kunna cykla hur långt som helst.
Nästa gång ska jag inte komma sist...
Du får kanske ta Zoxyn istället, Allewedern är ingen sprintare.
Jo, nästa gång blir det Zoxyn eller något ännu snabbare! När man ser alla fartvidunder (Christians "Baron", Teros "VK2" och Johans "ZOX") så blir man lite sugen på något som bara är gjort för FART. Gärna med samma proportioner som Zoxyn. Kanske en "Cobra"...
När jag kom hem så hade vårt kylskåp pajjat och jag som tänkte äta fick vare sig kvällsmat eller frukost! Har nu på lunchen varit på vår fina italienska restaurang (Di Penco) och ätit ikapp med råge!
Vi bor granne med två stycken korvkiosker så det blev en falafel till kvällsmat för mig och sambon. Vilket öde att kylskåpet pajar samma dag som man cyklat runt halva Skåne (!?).
8-)
Christian Fasth
Vi ses på söndag igen!
Jajemen!
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
_______________________________________________ HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Hej igen-gen!
2005-08-29 kl. 14.53 skrev Jan-Inge Ljungberg:
(...)
Hur gick det för dig Peter? När var du hemma? Ja vilken uppoffring!
Hoppas du tyckte det var värt det Peter? När jag kom hem så hade vårt kylskåp pajjat och jag som tänkte äta fick vare sig kvällsmat eller frukost! Har nu på lunchen varit på vår fina italienska restaurang (Di Penco) och ätit ikapp med råge!
Kom hem cirka kl. 11.00. Har tillbringat dagen med huvudvärk och försök att arbeta. Ett fruktansvärt sug efter sötsaker har slagit klorna i mig, jag har på egen hand ätit upp en hel påse nöt- och russinblandning. Vill ha mer.
8-)
Christian Fasth
Vi ses på söndag igen!
Öhum... Inte just nästa vecka, kanske?
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
Med vänlig hälsning, Peter Markusson, HPV Väst
HPV-Sveriges hemsidor: http://www.liggister.org/
Tel. 031-12 71 64 Mob. 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
Ikväll var det dags för min första Happy-ride.
Kanske en varning är på sin plats, detta handlar inte om liggcyklar men väl om HPV.
Alltså, sedan en vecka hade vi några stycken bestämt via mtb-forumet Happy [happymtb.org] att göra en runda i Torupsskogarna. När kvällen närmade sig kände jag att vi kunde valt en bättre dag, mina ben var lite mosiga efter gårdagens cykling till, från och i Flyinge. Dessutom cyklade jag tidigare i veckan 9 mil till Kristianstad. Men inte kan man backa ut med så kort varsel så jag cyklade ut till Skabersjö parkeringsplats som var den överenskomna mötesplatsen och träffade tre andra glada och trevliga mtb-killar. Just det, inga gubbar utan killar mellan 20-30 synbarligen vältränade. Hur ska det här gå? tänkte jag. Hur ska man ordna gubbfördelar på en mtb-slinga? Snedda rakt över? Då blir det än mer ogenomtränglig terräng antagligen. A fan, kör i vind! Det får gå som det går.
Så efter fem minuters snack styrde vi in i skogen och gasade på. Min veckogamla Konacykel kändes fortfarande ovan i mina händer, vi har inte blivit helt bekanta med varandra än. Men inte lönt att klaga, bara att försöka hänga med. Oj vad fort det går, hann jag tänka många gånger, under cyklingen. Men eftersom de andra inte saktade ner inför stora stenbumlingar och småträd som låg fällda över stigen gjorde inte hellar jag det utan bara försökte hitta rätt linje genom eländet och trampa på.
Slingan var bitvis ganska teknisk med stigar som var helt igenväxta och på några ställen mycket branta sluttningar. Lerpartier och steniga, stubbiga avsnitt som av någon anledning alltid dök upp när man hade fått upp full fart. Benen blev snart blodiga av närkontakt med hallonbuskar och skinnet sveddes av hundratals nässlor som piskade armar och ben.
Balans och förmåga att snabbt hitta rätt spår fixade jag bra, men flåset var det värre med. Jag var utan tvekan tröttast av oss fyra. För varje gång jag gjorde slut på min energi uppför en knölig backe (där bakhjulet slirar bort 20 procent av trampenergin) tog det kortare och kortare tid innan jag åter igen var slut. Det dök upp ett tillfälle till att stanna och jag vevade igång en diskussion om lämpligt ringtryck och fick på så sätt några minuters andhämtning ... men snart kände jag mig tvungen att avslöja Sanningen för mina nya cykelkompisar. På ett avsnitt med grusväg cyklade jag ifatt killen som tagit initativ till cyklingen och flåsade fram att jag är femtio år ... faktiskt. Jag hade väntat mig att den unge mannen skulle tvärnita, tappa hakan och säga: Å, men då kanske vi ska ta det liite saktare. Icke så. Helt lugnt konstaterade han: Femtio? Ja, då börjar går det utför, och så drog han på fullvarv igen.
Efter elva kilometer i skogen var vi tillbaka på parkeringen. Till min stora glädje såg jag att även ungdomarnas pannor var svettdroppsblanka. Efter en stunds vila och eftersnack kändes det ganska bra igen. Vi kom överens om att det här var roligt och att vi ska göra det fler gånger. Jag blev erbjuden lift in till stan men tackade nej. Märkvärdigt nog gick de 15 kilometrarna hem (på asfalt) väldigt lätt. Skönt och avkopplande att cykla i den milda luften strax efter att solen gått ner men ändå lyser upp molnen vid horisonten.
Att gängåka mtb är en adrenalinhöjare när man svischar fram över stigar som man normalt skulle finna det svårt att gå på. Rytmen från en bra lagd slinga letar sig upp genom styret och genom armarna och det blir vissa stunder som om man är ett med ... naturen. Hm.
Nåja. jag ville främst posta det här för att visa att jag tror på blandbruk. Det finns inte en cykel som är överlägsen alla andra. Varje konstruktion innehåller kompromisser för att den ska fungera bäst i ett givet sammanhang, för ett givet ändamål.
Därför bör man cykla på allt möjligt, så ofta som möjligt.
God natt, Olaf
Hej, Olaf och allihop,
Tack för Happy-krönikan! Jag delar dina åsikter om både mtb och cykling i stort, blandat är bäst! Försöker cykla med Happy-gänget i Göteborg några gånger i månaden med min inlånade, helstela skrotcykel. Brukar också trakassera Happy-folket med inbjudningar till HPV-tävlingar, och recensioner av nya liggisar.
2005-08-29 kl. 22.51 skrev Olaf Johansson:
Ikväll var det dags för min första Happy-ride.
Kanske en varning är på sin plats, detta handlar inte om liggcyklar men väl om HPV.
Alltså, sedan en vecka hade vi några stycken bestämt via mtb-forumet Happy [happymtb.org] att göra en runda i Torupsskogarna. När kvällen närmade sig kände jag att vi kunde valt en bättre dag, mina ben var lite mosiga efter gårdagens cykling till, från och i Flyinge. Dessutom cyklade jag tidigare i veckan 9 mil till Kristianstad. Men inte kan man backa ut med så kort varsel så jag cyklade ut till Skabersjö parkeringsplats som var den överenskomna mötesplatsen och träffade tre andra glada och trevliga mtb-killar. Just det, inga gubbar utan killar mellan 20-30 synbarligen vältränade. Hur ska det här gå? tänkte jag. Hur ska man ordna gubbfördelar på en mtb-slinga? Snedda rakt över? Då blir det än mer ogenomtränglig terräng antagligen. A fan, kör i vind! Det får gå som det går.
Så efter fem minuters snack styrde vi in i skogen och gasade på. Min veckogamla Konacykel kändes fortfarande ovan i mina händer, vi har inte blivit helt bekanta med varandra än. Men inte lönt att klaga, bara att försöka hänga med. Oj vad fort det går, hann jag tänka många gånger, under cyklingen. Men eftersom de andra inte saktade ner inför stora stenbumlingar och småträd som låg fällda över stigen gjorde inte hellar jag det utan bara försökte hitta rätt linje genom eländet och trampa på.
Slingan var bitvis ganska teknisk med stigar som var helt igenväxta och på några ställen mycket branta sluttningar. Lerpartier och steniga, stubbiga avsnitt som av någon anledning alltid dök upp när man hade fått upp full fart. Benen blev snart blodiga av närkontakt med hallonbuskar och skinnet sveddes av hundratals nässlor som piskade armar och ben.
Balans och förmåga att snabbt hitta rätt spår fixade jag bra, men flåset var det värre med. Jag var utan tvekan tröttast av oss fyra. För varje gång jag gjorde slut på min energi uppför en knölig backe (där bakhjulet slirar bort 20 procent av trampenergin) tog det kortare och kortare tid innan jag åter igen var slut. Det dök upp ett tillfälle till att stanna och jag vevade igång en diskussion om lämpligt ringtryck och fick på så sätt några minuters andhämtning ... men snart kände jag mig tvungen att avslöja Sanningen för mina nya cykelkompisar. På ett avsnitt med grusväg cyklade jag ifatt killen som tagit initativ till cyklingen och flåsade fram att jag är femtio år ... faktiskt. Jag hade väntat mig att den unge mannen skulle tvärnita, tappa hakan och säga: Å, men då kanske vi ska ta det liite saktare. Icke så. Helt lugnt konstaterade han: Femtio? Ja, då börjar går det utför, och så drog han på fullvarv igen.
Efter elva kilometer i skogen var vi tillbaka på parkeringen. Till min stora glädje såg jag att även ungdomarnas pannor var svettdroppsblanka. Efter en stunds vila och eftersnack kändes det ganska bra igen. Vi kom överens om att det här var roligt och att vi ska göra det fler gånger. Jag blev erbjuden lift in till stan men tackade nej. Märkvärdigt nog gick de 15 kilometrarna hem (på asfalt) väldigt lätt. Skönt och avkopplande att cykla i den milda luften strax efter att solen gått ner men ändå lyser upp molnen vid horisonten.
Att gängåka mtb är en adrenalinhöjare när man svischar fram över stigar som man normalt skulle finna det svårt att gå på. Rytmen från en bra lagd slinga letar sig upp genom styret och genom armarna och det blir vissa stunder som om man är ett med ... naturen. Hm.
Nåja. jag ville främst posta det här för att visa att jag tror på blandbruk. Det finns inte en cykel som är överlägsen alla andra. Varje konstruktion innehåller kompromisser för att den ska fungera bäst i ett givet sammanhang, för ett givet ändamål.
Därför bör man cykla på allt möjligt, så ofta som möjligt.
God natt, Olaf
Med vänlig hälsning, Peter Markusson, HPV Väst
HPV-Sveriges hemsidor: http://www.liggister.org/
Tel. 031-12 71 64 Mob. 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda
On Aug 30, 2005, at 8:02, Peter Markusson wrote:
Hej, Olaf och allihop,
Tack för Happy-krönikan! Jag delar dina åsikter om både mtb och cykling i stort, blandat är bäst! Försöker cykla med Happy-gänget i Göteborg några gånger i månaden med min inlånade, helstela skrotcykel. Brukar också trakassera Happy-folket med inbjudningar till HPV-tävlingar, och recensioner av nya liggisar.
Hej Peter, jo jag har sett några av dina liggcykelinbrytningar på happy och de gör med stor sannolikhet nytta. Vet inte om jag misstar mig men jag tycker frågorna jag får från ståuppcyklister om liggcyklar blir allt mer initierade. Kanske har den ökade mängden liggistinfo på nätet bidragit till detta.
Av den anledningen tycker jag (och här kommer min gamla käpphäst igen) att vi i HPVS borde ha våra diskussioner på det öppna webbforum som Peter Parnes ordnat. Vi skulle likt Happy få en stor andel gluttare och lurkare som regelbundet kom in för att få sig en dos liggism. Denna maillista vi nu skriver på är till mycket stor del en ren intern angelägenhet och det är synd. Jag kan bara gå till mig själv och se vad Happy betytt för mitt mtb-intresse.
Olaf
2005-08-29 kl. 22.51 skrev Olaf Johansson:
Ikväll var det dags för min första Happy-ride.
Kanske en varning är på sin plats, detta handlar inte om liggcyklar men väl om HPV.
Alltså, sedan en vecka hade vi några stycken bestämt via mtb-forumet Happy [happymtb.org] att göra en runda i Torupsskogarna. När kvällen närmade sig kände jag att vi kunde valt en bättre dag, mina ben var lite mosiga efter gårdagens cykling till, från och i Flyinge. Dessutom cyklade jag tidigare i veckan 9 mil till Kristianstad. Men inte kan man backa ut med så kort varsel så jag cyklade ut till Skabersjö parkeringsplats som var den överenskomna mötesplatsen och träffade tre andra glada och trevliga mtb-killar. Just det, inga gubbar utan killar mellan 20-30 synbarligen vältränade. Hur ska det här gå? tänkte jag. Hur ska man ordna gubbfördelar på en mtb-slinga? Snedda rakt över? Då blir det än mer ogenomtränglig terräng antagligen. A fan, kör i vind! Det får gå som det går.
Så efter fem minuters snack styrde vi in i skogen och gasade på. Min veckogamla Konacykel kändes fortfarande ovan i mina händer, vi har inte blivit helt bekanta med varandra än. Men inte lönt att klaga, bara att försöka hänga med. Oj vad fort det går, hann jag tänka många gånger, under cyklingen. Men eftersom de andra inte saktade ner inför stora stenbumlingar och småträd som låg fällda över stigen gjorde inte hellar jag det utan bara försökte hitta rätt linje genom eländet och trampa på.
Slingan var bitvis ganska teknisk med stigar som var helt igenväxta och på några ställen mycket branta sluttningar. Lerpartier och steniga, stubbiga avsnitt som av någon anledning alltid dök upp när man hade fått upp full fart. Benen blev snart blodiga av närkontakt med hallonbuskar och skinnet sveddes av hundratals nässlor som piskade armar och ben.
Balans och förmåga att snabbt hitta rätt spår fixade jag bra, men flåset var det värre med. Jag var utan tvekan tröttast av oss fyra. För varje gång jag gjorde slut på min energi uppför en knölig backe (där bakhjulet slirar bort 20 procent av trampenergin) tog det kortare och kortare tid innan jag åter igen var slut. Det dök upp ett tillfälle till att stanna och jag vevade igång en diskussion om lämpligt ringtryck och fick på så sätt några minuters andhämtning ... men snart kände jag mig tvungen att avslöja Sanningen för mina nya cykelkompisar. På ett avsnitt med grusväg cyklade jag ifatt killen som tagit initativ till cyklingen och flåsade fram att jag är femtio år ... faktiskt. Jag hade väntat mig att den unge mannen skulle tvärnita, tappa hakan och säga: Å, men då kanske vi ska ta det liite saktare. Icke så. Helt lugnt konstaterade han: Femtio? Ja, då börjar går det utför, och så drog han på fullvarv igen.
Efter elva kilometer i skogen var vi tillbaka på parkeringen. Till min stora glädje såg jag att även ungdomarnas pannor var svettdroppsblanka. Efter en stunds vila och eftersnack kändes det ganska bra igen. Vi kom överens om att det här var roligt och att vi ska göra det fler gånger. Jag blev erbjuden lift in till stan men tackade nej. Märkvärdigt nog gick de 15 kilometrarna hem (på asfalt) väldigt lätt. Skönt och avkopplande att cykla i den milda luften strax efter att solen gått ner men ändå lyser upp molnen vid horisonten.
Att gängåka mtb är en adrenalinhöjare när man svischar fram över stigar som man normalt skulle finna det svårt att gå på. Rytmen från en bra lagd slinga letar sig upp genom styret och genom armarna och det blir vissa stunder som om man är ett med ... naturen. Hm.
Nåja. jag ville främst posta det här för att visa att jag tror på blandbruk. Det finns inte en cykel som är överlägsen alla andra. Varje konstruktion innehåller kompromisser för att den ska fungera bäst i ett givet sammanhang, för ett givet ändamål.
Därför bör man cykla på allt möjligt, så ofta som möjligt.
God natt, Olaf
Med vänlig hälsning, Peter Markusson, HPV Väst
HPV-Sveriges hemsidor: http://www.liggister.org/
Tel. 031-12 71 64 Mob. 0705-12 71 60
Adress: Långedragsvägen 61 C 426 71 Västra Frölunda _______________________________________________ HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
Liggcyklar och andra fordon på ren muskelkraft hpvs@lists.lysator.liu.se på Tisdag, Augusti 30, 2005 vid 10:50 fm skrev:
On Aug 30, 2005, at 8:02, Peter Markusson wrote:
Hej, Olaf och allihop,
Tack för Happy-krönikan! Jag delar dina åsikter om både mtb och cykling i stort, blandat är bäst! Försöker cykla med Happy-gänget i Göteborg några gånger i månaden med min inlånade, helstela skrotcykel. Brukar också trakassera Happy-folket med inbjudningar till HPV-tävlingar, och recensioner av nya liggisar.
Hej Peter, jo jag har sett några av dina liggcykelinbrytningar på happy och de gör med stor sannolikhet nytta. Vet inte om jag misstar mig men jag tycker frågorna jag får från ståuppcyklister om liggcyklar blir allt mer initierade. Kanske har den ökade mängden liggistinfo på nätet bidragit till detta.
Av den anledningen tycker jag (och här kommer min gamla käpphäst igen) att vi i HPVS borde ha våra diskussioner på det öppna webbforum som Peter Parnes ordnat. Vi skulle likt Happy få en stor andel gluttare och lurkare som regelbundet kom in för att få sig en dos liggism. Denna maillista vi nu skriver på är till mycket stor del en ren intern angelägenhet och det är synd. Jag kan bara gå till mig själv och se vad Happy betytt för mitt mtb-intresse.
Olaf
Ja då kör vi då! Jag la ut forumlänken på bloggen för ett tag sen för jag tyckte det var för lite trafik där. Det är visst någon spammare igen som kallar sig kalejdoskop. Men jag tycker vi kör lite där och ser vad som händer. Själv läser jag mycket på bentrideronlines forum men det är för mycket amerikanskt där. Pumpa upp pyspunkan igen Olaf
Vi ses
*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_,.-:*'``'*:-.,_:-.,_,.-:*
Jan-Inge Ljungberg webmaster@liggister.org Kassör HPV Sverige www.liggister.org 040-453774 0702092563 Prästagårdsvägen 17, Arrie 235 94 Vellinge
On Tue, 30 Aug 2005, Jan-Inge Ljungberg wrote:
att vi i HPVS borde ha våra diskussioner på det öppna webbforum som Peter Parnes ordnat. Vi skulle likt Happy få en stor andel gluttare och lurkare som regelbundet kom in för att få sig en dos liggism. Denna maillista vi nu skriver på är till mycket stor del en ren intern angelägenhet och det är synd. Jag kan bara gå till mig själv och se vad Happy betytt för mitt mtb-intresse.
Man kan faktiskt "lurka" på listan också - arkiven ligger fullt tillgängliga (http://lists.lysator.liu.se/pipermail/hpvs/ - även länkat från den adress som står längst ner i varje mail). Däremot kanske de skulle kunna göras mer synliga, eller möjligen kombinera med någon möjlighet att posta.
Jag föredrar personligen att kunna använda samma program (mitt e-postprogram) för olika diskussioner, och inte behöva gå inte på alltför många websidor. Vissa tycker säkert tvärtom, men det bästa torde väl då vara att ha en maillista som också kan nås från WWW som ett forum?
/Per Eric -- ^): Per Eric Rosén http://rosnix.net/~per/ / per@rosnix.net GPG 7A7A BD68 ADC0 01E1 F560 79FD 33D1 1EC3 1EBB 7311
så då hänger du på till häckeberga nångång? är du 50? du ser fan inte ut som 50 (o:
Olaf Johansson wrote:
Ikväll var det dags för min första Happy-ride.
Kanske en varning är på sin plats, detta handlar inte om liggcyklar men väl om HPV.
Alltså, sedan en vecka hade vi några stycken bestämt via mtb-forumet Happy [happymtb.org] att göra en runda i Torupsskogarna. När kvällen närmade sig kände jag att vi kunde valt en bättre dag, mina ben var lite mosiga efter gårdagens cykling till, från och i Flyinge. Dessutom cyklade jag tidigare i veckan 9 mil till Kristianstad. Men inte kan man backa ut med så kort varsel så jag cyklade ut till Skabersjö parkeringsplats som var den överenskomna mötesplatsen och träffade tre andra glada och trevliga mtb-killar. Just det, inga gubbar utan killar mellan 20-30 synbarligen vältränade. Hur ska det här gå? tänkte jag. Hur ska man ordna gubbfördelar på en mtb-slinga? Snedda rakt över? Då blir det än mer ogenomtränglig terräng antagligen. A fan, kör i vind! Det får gå som det går.
Så efter fem minuters snack styrde vi in i skogen och gasade på. Min veckogamla Konacykel kändes fortfarande ovan i mina händer, vi har inte blivit helt bekanta med varandra än. Men inte lönt att klaga, bara att försöka hänga med. Oj vad fort det går, hann jag tänka många gånger, under cyklingen. Men eftersom de andra inte saktade ner inför stora stenbumlingar och småträd som låg fällda över stigen gjorde inte hellar jag det utan bara försökte hitta rätt linje genom eländet och trampa på.
Slingan var bitvis ganska teknisk med stigar som var helt igenväxta och på några ställen mycket branta sluttningar. Lerpartier och steniga, stubbiga avsnitt som av någon anledning alltid dök upp när man hade fått upp full fart. Benen blev snart blodiga av närkontakt med hallonbuskar och skinnet sveddes av hundratals nässlor som piskade armar och ben.
Balans och förmåga att snabbt hitta rätt spår fixade jag bra, men flåset var det värre med. Jag var utan tvekan tröttast av oss fyra. För varje gång jag gjorde slut på min energi uppför en knölig backe (där bakhjulet slirar bort 20 procent av trampenergin) tog det kortare och kortare tid innan jag åter igen var slut. Det dök upp ett tillfälle till att stanna och jag vevade igång en diskussion om lämpligt ringtryck och fick på så sätt några minuters andhämtning ... men snart kände jag mig tvungen att avslöja Sanningen för mina nya cykelkompisar. På ett avsnitt med grusväg cyklade jag ifatt killen som tagit initativ till cyklingen och flåsade fram att jag är femtio år ... faktiskt. Jag hade väntat mig att den unge mannen skulle tvärnita, tappa hakan och säga: Å, men då kanske vi ska ta det liite saktare. Icke så. Helt lugnt konstaterade han: Femtio? Ja, då börjar går det utför, och så drog han på fullvarv igen.
Efter elva kilometer i skogen var vi tillbaka på parkeringen. Till min stora glädje såg jag att även ungdomarnas pannor var svettdroppsblanka. Efter en stunds vila och eftersnack kändes det ganska bra igen. Vi kom överens om att det här var roligt och att vi ska göra det fler gånger. Jag blev erbjuden lift in till stan men tackade nej. Märkvärdigt nog gick de 15 kilometrarna hem (på asfalt) väldigt lätt. Skönt och avkopplande att cykla i den milda luften strax efter att solen gått ner men ändå lyser upp molnen vid horisonten.
Att gängåka mtb är en adrenalinhöjare när man svischar fram över stigar som man normalt skulle finna det svårt att gå på. Rytmen från en bra lagd slinga letar sig upp genom styret och genom armarna och det blir vissa stunder som om man är ett med ... naturen. Hm.
Nåja. jag ville främst posta det här för att visa att jag tror på blandbruk. Det finns inte en cykel som är överlägsen alla andra. Varje konstruktion innehåller kompromisser för att den ska fungera bäst i ett givet sammanhang, för ett givet ändamål.
Därför bör man cykla på allt möjligt, så ofta som möjligt.
God natt, Olaf
HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
On Aug 30, 2005, at 18:11, Alfonso Orion X Allende wrote:
så då hänger du på till häckeberga nångång?
Finns det roliga stigar där?
är du 50? du ser fan inte ut som 50 (o:
Oroas icke, skulle jag dö i spåret är det bara att skyffla ner kvarlevorna i ett dike och trycka ner cykeln i jorden som gravsten.
Olaf snigeltrack
Olaf Johansson wrote:
Ikväll var det dags för min första Happy-ride. Kanske en varning är på sin plats, detta handlar inte om liggcyklar men väl om HPV. Alltså, sedan en vecka hade vi några stycken bestämt via mtb-forumet Happy [happymtb.org] att göra en runda i Torupsskogarna. När kvällen närmade sig kände jag att vi kunde valt en bättre dag, mina ben var lite mosiga efter gårdagens cykling till, från och i Flyinge. Dessutom cyklade jag tidigare i veckan 9 mil till Kristianstad. Men inte kan man backa ut med så kort varsel så jag cyklade ut till Skabersjö parkeringsplats som var den överenskomna mötesplatsen och träffade tre andra glada och trevliga mtb-killar. Just det, inga gubbar utan killar mellan 20-30 synbarligen vältränade. Hur ska det här gå? tänkte jag. Hur ska man ordna gubbfördelar på en mtb-slinga? Snedda rakt över? Då blir det än mer ogenomtränglig terräng antagligen. A fan, kör i vind! Det får gå som det går. Så efter fem minuters snack styrde vi in i skogen och gasade på. Min veckogamla Konacykel kändes fortfarande ovan i mina händer, vi har inte blivit helt bekanta med varandra än. Men inte lönt att klaga, bara att försöka hänga med. Oj vad fort det går, hann jag tänka många gånger, under cyklingen. Men eftersom de andra inte saktade ner inför stora stenbumlingar och småträd som låg fällda över stigen gjorde inte hellar jag det utan bara försökte hitta rätt linje genom eländet och trampa på. Slingan var bitvis ganska teknisk med stigar som var helt igenväxta och på några ställen mycket branta sluttningar. Lerpartier och steniga, stubbiga avsnitt som av någon anledning alltid dök upp när man hade fått upp full fart. Benen blev snart blodiga av närkontakt med hallonbuskar och skinnet sveddes av hundratals nässlor som piskade armar och ben. Balans och förmåga att snabbt hitta rätt spår fixade jag bra, men flåset var det värre med. Jag var utan tvekan tröttast av oss fyra. För varje gång jag gjorde slut på min energi uppför en knölig backe (där bakhjulet slirar bort 20 procent av trampenergin) tog det kortare och kortare tid innan jag åter igen var slut. Det dök upp ett tillfälle till att stanna och jag vevade igång en diskussion om lämpligt ringtryck och fick på så sätt några minuters andhämtning ... men snart kände jag mig tvungen att avslöja Sanningen för mina nya cykelkompisar. På ett avsnitt med grusväg cyklade jag ifatt killen som tagit initativ till cyklingen och flåsade fram att jag är femtio år ... faktiskt. Jag hade väntat mig att den unge mannen skulle tvärnita, tappa hakan och säga: Å, men då kanske vi ska ta det liite saktare. Icke så. Helt lugnt konstaterade han: Femtio? Ja, då börjar går det utför, och så drog han på fullvarv igen. Efter elva kilometer i skogen var vi tillbaka på parkeringen. Till min stora glädje såg jag att även ungdomarnas pannor var svettdroppsblanka. Efter en stunds vila och eftersnack kändes det ganska bra igen. Vi kom överens om att det här var roligt och att vi ska göra det fler gånger. Jag blev erbjuden lift in till stan men tackade nej. Märkvärdigt nog gick de 15 kilometrarna hem (på asfalt) väldigt lätt. Skönt och avkopplande att cykla i den milda luften strax efter att solen gått ner men ändå lyser upp molnen vid horisonten. Att gängåka mtb är en adrenalinhöjare när man svischar fram över stigar som man normalt skulle finna det svårt att gå på. Rytmen från en bra lagd slinga letar sig upp genom styret och genom armarna och det blir vissa stunder som om man är ett med ... naturen. Hm. Nåja. jag ville främst posta det här för att visa att jag tror på blandbruk. Det finns inte en cykel som är överlägsen alla andra. Varje konstruktion innehåller kompromisser för att den ska fungera bäst i ett givet sammanhang, för ett givet ändamål. Därför bör man cykla på allt möjligt, så ofta som möjligt. God natt, Olaf _______________________________________________ HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
--
Alfonso Allende www.kasuar.net
email | alfonso@kasuar.net address | Kronetorpsgatan 58b zip | 21226 Malmö - Sweden phone | +46 40 185913 cell | +46 737 568104 web | http://www.kasuar.net/
HPVS mailing list HPVS@lists.lysator.liu.se http://lists.lysator.liu.se/mailman/listinfo/hpvs
så då hänger du på till häckeberga nångång?
Finns det roliga stigar där?
absolut! och uppförsbacken från helvetet! (som då låter dig komma upp i ena rediga 60-70 knyck på vägen tillbaks.. har bara varit där ute ett par ggr, men kul har det varit..
är du 50? du ser fan inte ut som 50 (o:
Oroas icke, skulle jag dö i spåret är det bara att skyffla ner kvarlevorna i ett dike och trycka ner cykeln i jorden som gravsten.
vad vackert (o: hahaha..
Olaf snigeltrack
mmm.. kona gör ju sjyssta hojar annars..
-
Alfonso Orion X Allende -
Christian Fasth -
Jan-Inge Ljungberg -
Olaf Johansson -
Per Eric Rosén -
Peter Markusson