Igår fick jag hem den nyaste upplagan av novellsamlingen The Best of Edmond Hamilton(ursprungligen publicerad 1977), försedd med introduktion av Leigh Brackett och efterord av Hamilton själv. Detta är högeligen rekommenderad läsning, inte bara för de som är intresserade av Edmond Hamilton och pulp fiction, utan också för att bättre överskåda utvecklingen av science fiction under 1900-talet. Denna samling rymmer flera återkommande antologinummer, såsom "What's It Like Out There?", "The Island of Unreason" och "He That Hath Wings". Där finns också flera noveller jag aldrig läst tidigare och ännu inte hunnit ta mig igenom, men ett par stycken som jag avklarat kan jag väl beskriva. "Fessenden's Worlds" är en variant på makrokosmos/mikrokosmos-berättelsen som får läsaren att oroligt skåda upp mot stjärnorna. "In The World's Dusk" är kraftigt inspirerad av Clark Ashton Smith och i synnerhet tycks det mig av "Empire of Necromancers", men med Hamiltons egna storslagna perspektiv och svarta humor. "The Man Who Returned" publicerades för första gången i Weird Tales, vilket är fullt begripligt och inte bara för att det var Hamiltons vanliga magasin, jag har svårt att tänka mig att något annat pulpmagasin skulle vilja befatta sig med denna ytterst nedstämmande berättelse.
Vänliga hälsningar Martin Glännhag