Hallå!
Som vissa av er kanske lade märke till satt jag och plitade i mina papper på julfesten. Pratet om konspirationsteorier gav mig en liten ide till att hitta på en egen och här presenteras den nu, LSFF:s julfest till ära:
LSFF-konspirationen
Det har nu fastställts bortom alla rimliga tvivel att världens öde under de kommande hundra åren avgjordes av en, ur samtidens synvinkel obskyr, gruppering som samlades den elfte december 2010 på Elsa Brändströms Gata 8 i Linköping (en större stad i vad som då ännu till skenet var den självständiga nationen Sverige). Mötet varade från cirka fem på kvällen till ett par timmar efter midnatt, dess konsekvenser är svåra att överblicka och denna framställning får bara betraktas som en ytlig skiss. Deltagarna har tydligt identifierats och är i viss mån välkända, dock inte under sina ursprungliga namn, och för att undvika förvirring ska de täcknamn som de valde att bruka inför omvärlden användas här. Om det framstår som otroligt att vad ett tjugotal personer beslutade i ett varmt rum med väggarna täckta av bokhyllor och vintervindarna vinande utanför fönstren fick en sådan global betydelse, så kan vi enbart konstatera att detta inte är lösa fantasier utan kalla hårda fakta.
Theodor Petrovskij figurerade som någotslags ordförande och var också ägaren av bostaden i vilken mötet ägde rum. Mauritz Goldstein var tidigt på plats, nästan en hel timme i förväg, och det har föreslagits att han och Petrovskij upprättade någon intern överenskommelse sinsemellan, men det har aldrig kunnat bevisas. Ungefär tjugo minuter senare anlände Melker Recontré och de tre herrarna roade sig med historiefilosofiska betraktelser fram till fem. Sedan anlände de flesta övriga deltagarna en efter en under de följande två timmarna, bland de som sist var på plats fanns Heinrich Pedersen och Jerome Zackarius. Mansdominansen är något som påpekats flera gånger, en påtaglighet som inte går att förneka, men det uppvägdes av att Birgitte-Lizette Vellmann var en av de starkaste rösterna under kvällens förlopp.
Det har visat sig svårt att fastslå exakta tidpunkter för somliga beslut, dock kan man med säkerhet säga att dessa särskilda beslut var ett uttryck för härskande konsensus redan innan det nämnda datumet och genomgåendet av dessa på mötet var en endast en förtydligande formalitet. Diskussionen var bitvis väldigt livlig, typiskt nog för denna grupp inte rörande uppdelningen av maktområden och inflytelsesfärer utan kring tolkningar av olika regler och principer och dessas eventuella tillämpning. Samtliga av de närvarande kunde beskrivas som egensinniga intellektuella och de gav inte med sig i första taget, men framåt tvåtiden hade allt det viktiga avhandlats och det skålades med billig champagne, som avnjöts av samtliga förutom tre som var helnykterister. Sedan gav de sig av åt skilda håll.
Tre år senare var världsstaten en realitet i alla hänseenden med undantag av den officiella.
Om någon känner för att utbrodera detta så är de fria att göra så. Vänliga hälsningar Martin Glännhag