Tack för en utmärkt (dvs ärligt varudeklarerad) recension!
Jag ska se till att undvika boken. Så här ska recensioner se ut!
-j
On 2011-03-05 00.08, redin@lysator.liu.se wrote:
Hejsan!
Jag har precis plöjt igenom en Midvintermörker av debutanten Lars Wilderäng som även är känd som bloggaren Cornucopia med en profil av finans/försvars/peak oil/anti flum/höger som jag uppskattar.
Det är en försvarsthriller eller technotriller som är lite av ett debattinlägg Jag kan rekommendera den som vår tids Operation Garbo. Att läsa dem i följd efter varandra är nog direkt plågsamt för en försvarsvän då Lars i hela handlingen strör ut små anekdoter om försvarets förfall och mycket av det som hans hjältar bittert saknar är det som "Harry Winter" kritiserade som otillräckligt.
Om man gillar stridsbeskrivningar, vilket jag inte är någon kännare av, tror jag att det finns mycket att hämta i Midvintermörker. Det bästa tror jag är att det är ganska rörigt och osäkert och mycket går åt skogen, ingen hjälte är osårbar även om en del är ganska sega. Allt kuggar dock i vartannat så man som läsare får ett skeende som går att följa. Det hör till en sådan här bok att nämna kalibrar och tekniska anekdoter men för mig gick det inte till överdrift utan fungerade som en markering av olika aktörers status och en beskrivning av vad tekniken ger för ramar för handlingen, något jag uppskattar som gammal SF läsare.
Läskänslan var lite som att plöja en Dan Brown. Roligast är att det delas ut kängor, ofta som icke politiskt korrekta verklighetsbeskrivningar av konflikter, krig, beredskap och även säkerhetspolitik. Det finns inte mycket säkerhetspolitik, allt händer ganska snabbt och det som finns känns givetvis orealistiskt för inte kan väl Sverige vara som vilket litet land som helst och drabbas av samma öden som brukar drabba oviktiga småstater?
Gillar man Operation Garbo eller actionsekvenserna i Jan Guillous Hamiltonböcker kan jag rekommendera Midvintermörker.
Mvh, Magnus Redin