2005-03-13 kl. 23.02 skrev Christer Romson:
>> ... dels är detta något som har med typografi att göra, inte med
>> textens faktiska innehåll. Det finns inget semantiskt innehåll i ett
>> dubbelt mellanslag efter en punkt istället för ett enkelt.
>
> Utom i de sällsynta fall då en förkortning följs av stor bokstav (fil.
> Dr.) eller så en mening börjar med liten bokstav (Sverige stred i
> 30-åriga kriget. de la Gardie var en stor fältherre under den epoken.)
> I de här fallen skulle ett enkelt ordmellanrum mellan "fil." och "Dr."
> visa att de hör till samma mening och det dubbla mellan "kriget." och
> "de la Gardie" visa att de hör till olika. De här fallen är så få och
> så uppenbara ur sammanhanget att vi inte behöver ta någon speciell
> hänsyn till dem, men Vän Av Ordning kan inte låta bli att påpeka det i
> alla fall.
Ett intressant fall som visar att det är viktigt med god typografi.
Naturligtvis håller jag med om att hela idén med Runebergprojektets
frivilliga — i bästa mening amatörer — måste bygga på några få, enkla
regler, så att det inte blir för krångligt för den som är mindre
fullfjädrad. Men man måste se upp med en del fällor, som kanske inte är
uppenbara i första skedet, men som i slutskedet kan bli störande, rent
av löjligt eller åtminstone svårbegripligt, så att läsaren tvinga läsa
flera meningar upprepade gånger, innan författarens budskap står klar.
"fil. Dr." är ett fall där en rutinerad korrekturläsare skall förutse
att det någon gång i framtiden kan bli aktuellt med radbrytning ungefär
där. Titel får absolut inte radbrytas så här:
… text text fil.
Dr. mera text …
utan i det fall inte hela titeln får rum på sista raden så ska
alltsammans föras över till början på nästa rad, så här:
… text text
fil. Dr. mera text …
Lösningen är att man så tidigt som möjligt använder hårt blanksteg. Då
undviker man framtida korrekturfel, då ursprungstexten bearbetas på ett
eller annat sätt. Så enkla saker som förändring av brödtextens grad
eller stil (samt naturligtvis ändring av satsbredden) kan i annat fall
göra att det som från början såg bra ut, blir tokigt på slutet. Här
gäller som förr att liten tuva kan stjälpa hela lasset. D v s, en
minimal ändring kan få stora konsekvenser för resten av dokumentet. T e
påverka sidbrytningen, så att en tabell bryts mitt i. Skräckfall när
tabellhuvudet kommer nederst på en sida och tabellens innehåll, utan
huvud, kommer på nästa sida Förbjudet! Ett liknande fall är när en
rubrik i ensamt majestät hamnar nederst på en sida, och budskapet
kommer på nästa sida utan rubrik.
Annat som inte får radbrytas är
• Personnummer, trots "bindestrecket, divis", bör inskrivas med hårt
bindestreck
• datum, dito. Skräckexempel:
… text 12/
3 1936 text text … Här skulle det behövas "hårt bråkstreck", men så
vitt jag vet existerar det inte.
• atikelnummer, tillverkningsnummer och liknande alfanumeriska sekvenser
• långa numeriska tal. T e 47111428563141595 eller
47 111 428 563 141 595. Det finns dock specialfall, där denna regel
måste brytas. Ska man skriva det hittills mest noggrant kända värdet på
det magiska talet "pi" med flera tusen decimaler, så räcker inte en
rad, inte ens en fullskriven sida med minsta läsbara grad (= 4
punkter?)
• flerordsförkortningar typ o. s. v., o s v, bl. a., bl a. Har någon
författare (hemska tanke) skrivit O. B. S! måste det ju stå kvar.
Obrutet.
• mätetal med tillhörande enhet. Typ 123 km; talet och sorten måste
hänga ihop på samma rad
• namn på personer och orter, exempelvis:
Mag-
nus
Mat-
hilda
Sveri-
ge
de la Gardie är ett bra exempel. Annat korrekturläsaren bör vara
uppmärksam på är typerna af Heidenstam, von Sydow, MacKey, Mac Key,
Key–Åberg, MacIntosh, Mc Adam (uppfinnaren av "makadam" som
vägbeläggning).
(Den här inskriften är gjord med många tecken per rad, och jag har
— som jag tror — skrivit af Heidenstam och von Sydow med hårt
blanksteg. Jag antar att mången läsare av detta alster har andra
marginalinställningar än jag, och det ska bli spännande att se hur
detta utfaller, eller om någon fått ett ensamt 'af' eller 'von' sist på
en rad. Är naturligtvis avhängigt huruvida vederbörandes läsprogram
känner igen hårt blanksteg. Men har nu JAG "otur" så har slumpen styrt
så att detta radslutkritiska fall inte inträffar, trots ändrad
satsbredd.)
— • • • —
Allt detta bludder är naturligtvis detaljer, som "allmänheten" kanske
inte tänker på vid korr-läsningen, men som har betydelse för
slutprodukten. Den får inte framstå som alltför amatörmässig. Målet är
ju att den färdiga produkten ska med behag kunna avnjutas, alternativt
utan stötestenar kunna användas som källa till en doktorsavhandling i
något märkligt, aldrig tidigare skådat ämne. Den ska vara sökbar med
datorkraft. Utan att doktoranden (eller motsvarande) går i taket över
källans dåliga TEKNISKA kvalitet. Den tekniska kvaliteten och
produktens användbarhet står Runeberg för. (Eventuell dålig kvalitet i
budskapet får ju författaren stå för, vilket också Runeberg mycket
riktigt påpekar i sina anvisningar.)
Rätt vad det är blir väl Runebergprodukterna så pass kända, att de
resulterar i en recension i någon litterär eller vetenskaplig
tidskrift. Då är det ju bra om kritiken av kvalitet och användbarheten
av produkten blir positiv.
Vi bör sträva efter att första korret är så bra som möjligt, vilket
besparar Redax mycket städarbete. Resultat: Färdiga volymer med hög
kvalitet produceras i ökad takt.
Jag har i någon tidigare diskussion noterat synpunkten att en korrad
sida skulle OK-märkas först efter minst en andra granskning.
Underförstått en annan person än den som gjorde första korret. Jag
stöder den tanken. Den i läsekonsten vane blir lätt blind och ser inte
faktiska fel, därför att öga och hjärna registrerar flera ord i följd
som en enhet, och därför rätt tolkar budskapet, även om detaljer är
felaktiga. Det hjälper inte hur många gånger man läser igenom sitt eget
alster; ändå blir det något fel kvar. Korrekturläsaren måste läsa varje
enskilt ord och varje skiljetecken för sig för att upptäcka felen. Det
är tidskrävande och mödosamt. Därför är det bra med "en second opinion"
på revideret, så att eventuella missar rättas. Det kan också vara
kniviga fall, där det kan finnas olika syn på hur vissa problem kan
lösas. Situationen illustreras ganska bra av den diskussion jag sett om
hur man ska förfara med repliker i dramatik; hur hexameter och annan
poesi på bästa sätt ska korras. Det är många praktiska problem man
stöter på.
Själv har jag kämpat hårt med ekvationer (Geodet). De är matematiskt
inte särskilt avancerade; ligger på gymnasienivå. Men med
"runebergsåtergivning" blir det kompexa saker att hantera med — på en
och samma ursprungsrad — förekommande många växlingar fram och tillbaka
mellan <i> och </i>, interfolierat med <sub>/</sub> och <sup></sup>
flera gånger. Ibland bör raden starta med <tab> och sluta med några
tecken i klartext. En halv ursprungsrad kan bli ända tre rader lång,
innan allt är färdigt. Kanske sträcker sig utanför redigeringsfältet,
så att man måste rulla texten mycket. Det är då lätt att man tappar
överblicken och missar en och annan återställning med </i> eller
placerar den på fel ställe bland alla <sub> och <sup>.
Jag har ibland frågat mig om man får kursivera operatorer. Exempel:
Kan jag skriva den enkla ekvationen
a+b+c(x+y)=d
som <i>a+b—c/(x+y)=d</i>?
eller måste jag krångla till det? I somliga fonter finns inte "kursiva
plustecken" och "kursiva minustecken" och "kursiva likhetstecken". Och
även om så skulle finnas så stämmer det inte med sättningsregler för
ekvationer. Ekvationstypografiskt riktigt är
<i>a</i> + <i>b</i> — <i>c</i> / ( <i>x</i> + <i>y</i> = <i>d</i>
vilket redan nu blev 66 tecken och 20 tecken med den förenklade
formateringen. Ursprungstexten ovan innehåller 12 tecken. Värsta fallet
allså mer än 5 gånger så långt som ursprunget.
Ska något inuti långa exemplet ovan kvadreras med <sup>2</sup> eller
rotutdragas med omskrivning <i>x</i><sup>—2</sup>, därför att Runeberg
än så länge inte tillhandahåller rot-tecken, så blir det än värre.
Och så kursiverade grektecken mitt i eländet, så blir det komplicerat
innan sidan är klar. Då vore det som förstahands-korrare tryggt om det
funnes en andra person som kunde identifiera eventuella misstag och
rätta till dem, eller förhoppningsvis kunna verifiera att allt är rätt
gjort.
— • • • —
Som någon helt korrekt påpekat, innebär dubbla blanksteg mellan
meningar ingenting semaniskt och kan oftast undvikas. Beakta dock
Christer Romsons iakttagelser om fil. Dr. m m. Men underlättar kanske
läsningen något. Samma resonemang kan tillämpas på tabeller. Bortsett
från några undantagsfall tillför kursivering och fetstil i tabeller
ingen ändring av budskapet, men underlättar kanske läsningen något.
Därför borde teckenformatering i tabeller kunna underlåtas. Då kan
tabellen göras snygg för ögat och underlätta läsningen MYCKET. Utan att
i egentlig mening budskapet går förlorat.
— • • • —
Jag har noterat flera tidigare diskussionsinlägg om typografi, och jag
återkommer till dem.
Nog om detta. Ska nu ta mig an ytterligare någon Geodet-sida, som efter
hand har blivit ganska arbetskrävande typografiskt (och med en hel del
— för all del ursäktliga — tillkortakommanden av OCR att tampas med.
B L Wahlman bo.lennart.wahlman(a)wah.se
