Vad det gäller <chapter> som i Familj-Journalen så blev jag helt förvirrad av alla de brutna avsnitten, med bilder och fortsättningar i samma eller nästa nummer. För att reda ut det, krävs total koncentration och 0 störningar. Så ser inte mitt liv ut. Därför gör jag en ensam bild till ett eget kapitel, när det inte går att sammanfoga med det hela kapitlet.

Då det gäller Psalmboken så rörde det sig om Huvudrubrik, Underrubriker, delrubriker, och ibland en liten löst inplacerad hänsyftningsrubrik. Det är tur att det inte var trafiken jag rörde mig i, men så fort jag trodde att jag hade saken klar för mig så dök en ny rubrik upp. Alltså tog jag till och gjorde <chapter> av de enskilda rubrikerna tills nästa tänkbara rubrik dök upp. Jag uppfattar det som enda sättet att kunna ha lite kontroll på var jag var och om någon annan gjort något mer, om jag varit borta från verket ett tag och faktiskt inte minns.

Jag har mycket stöd av att ha indexeringen gjord först. Även om det är OK om någon (jag?) korrekturläser först och det indexeras sen. Bäst är självklart om man kan göra ett helt verks alla åtgärder på en gång, men det beror lite grann på vad det är för verk. HC Anderssons Pictures of Sweden var helt OK för mig att göra så med. Men i Ivan the Skjuts-Boy är det så pass mycket fel i OCR-texten att det kommer att ta evigheter.

Vad det gäller sådana "tekniska detaljer" som "de tre fälten och | -streck" och sånt så kanske det är möjligt att ta till det där med Runeberg Digest Light. Alltså raka konkreta instruktioner "Gör så här för att skapa en Innehållsföretckning som är sökbar för ett verk." och den som vill och har möjlighet att begripa mer kan klicka på en särskild ruta.