När Projekt Runeberg började 1992, kunde vi bara hantera text, som skrevs in från tangetbord. Karin Boyes dikter, Fänrik Ståls sägner och Bibeln är inknappade, inte inscannade. 1998 tillkom bilder av inscannade boksidor, alltså den metod vi använder idag. Bilderna var nödvändiga för att kunna korrekturläsa alla OCR-fel, men också på gränsen till det möjliga eftersom varje bild tar 50-200 kilobyte (textfilen tar en hundradel av utrymmet) och mer än så ville man inte ladda i en enskild webbsida på den tid många använde modem.
Inspelad musik och film har vi hittills inte sysslat med, dels eftersom det finns mycket mer böcker som passerat 70-årsgränsen, dels för att musik och film tar mycket större utrymme att lagra och därför längre tid att överföra. Det har varken varit praktiskt eller juridiskt hanterbart. Men tiden går. Idag kan vi räkna med att många har bredband och kraftfulla datorer. Och för varje år som går, hinner fler verk passera 70-årsgränsen.
Idag 2009 kan vi lagligen scanna böcker av författare som dog 1938 och tidigare. Vid årsskiftet tillkommer de som gick bort 1939.
Men hur ser upphovsrätten ut för grammofonskivor? För kompositörer gäller väl att de måste ha varit döda i 70 år, men har musikerna lika lång skyddstid? Finns det musik som är fri från upphovsrätt och som vi borde hjälpa till att göra tillgänglig? Hur mycket växer en sådan lista vid varje årsskifte? Vilken musik är skyddad 2009 men blir fri 2010?
Frågan kanske känns förlegad, nu när klipp ur Åsa Nisse-filmer från 1960-talet går att se på Youtube och musik piratkopieras vilt på The Pirate Bay. Men jag är ändå nyfiken på vad som går att göra inom lagens ramar.